Riksbanken håller reporäntan oförändrad…

newcollage__100SEK_high_150210[1]

… men köper statsobligationer för ytterligare 45 miljarder kronor. Hur tänker Riksbanken nu när inflationen stärkts, när vi är på väg mot en högkonjunktur och penningpolitiken redan är expansiv?

För det första är Riksbanken orolig för att uppgången i inflationen inte är uthållig. För det andra finns en oro om att penningpolitiken som den europeiska centralbanken (ECB) bedriver ska leda till en starkare krona om inte Riksbanken agerar, och om kronan blir starkare blir det svårare att nå inflationsmålet på 2 procent.  

Eftersom det är svårt att sänka reporäntan i någon större omfattning, och vi börjar komma till vägs ände, fokuserar istället Riksbanken på att köpa mer statsobligationer. Därmed fortsätter man med detta även under andra halvåret i år, till skillnad från tidigare beslut då köpen skulle upphöra till sommaren. Att få hela 37 procent av stocken av svenska statsobligationer är mycket, och kan innebära risker på sikt.  

Notera att ECB, som på eftermiddagen kom med sitt besked, låter reporäntan vara oförändrad och inte heller ändrar köpen av statsobligationer. Notera också att kronkursen inte reagerat på Riksbankens beslut idag. Utan annonseringen om ytterligare köp kan den ha stärkts något, men svårt att säga om uppgången hade blivit uthållig. Nu måste Riksbanken på det här sättet visa att den är beredd att fortsätta köpa statsobligationer för att hålla kvar kronkursen, och riskerar därför att måla in sig i ett hörn till ingen eller liten nytta (och kanske snarare skada). Var det därför som Stefan Ingves idag talade om att det finns möjlighet att gå upp till 100 procent? Låter oroväckande… 

Snarare hade nog förtroendet för Riksbanken stärkts om den hade avvaktat och följt upp konjunktur- och inflationsutveckling. Lite is i magen hade nog fungerat idag.

 

 

Försiktig tillväxt i USA – mindre troligt Fed höjer

us-845x321[1]

Den amerikanska centralbanken, Fed, har kommit med sin konjunkturmätare, Beige Book. Här konstateras att ekonomin fortsätter att växa försiktigt, att arbetsmarknaden förbättras och att lönetillväxten tilltar.

Men tillväxten är ojämnt fördelad över landet. I vissa regioner har det blivit svårt att få tag på kvalificerad personal, och i andra regioner är det trögare på arbetsmarknaden. Hushållen konsumerar mer, och kreditgivningen tilltar. Men tillverkning- och energisektorerna har det jobbigt. Den starkare dollarn hjälper till, men råvarumarknadernas nedgång samt Kinas avmattning bidrar också.

Det märks också att det är mer nervöst på de finansiella marknaderna och att börsutvecklingen kan smitta av sig på den reala ekonomin.

Hur ska då Fed agera om ca 2 veckor? Det troliga är att man avvaktar med räntehöjningar och låter ekonomin ta mer fart innan man fortsätter att strama åt.

Intressant är att det oftast talas om att ECB har en penningpolitik som inte passar hela EMU-området, men nu diskuteras även i USA att Fed får det svårt att avväga penningpolitiken utifrån landets alla regioners behov. Regioner som pressas av svag energi- och tillverkningsindustri kan behöva mer andrum än regioner där hushållen fått upp farten.

 

Har Riksbanken sänkt färdigt?

1343300-3d-percent-symbol-with-arrow-directed-down[1]

Idag publicerades protokollet från Riksbankens möte i februari som mynnade ut i att styrräntan sänktes till -0,50 procent. Beslutet fattades av en oenig direktion. Så här resonerade man:

En majoritet av ledamöter ansåg att det var viktigt att sänka styrräntan ytterligare eftersom inflationen hade kommit ut lägre än förväntat, och det fanns risk för en längre period av låg inflation. Då skulle förtroendet för inflationsmålet försvagas. Vidare ansåg denna majoritet av fyra ledamöter, inklusive riksbankschefen, att andra centralbanker gör penningpolitiken mer expansiv och då ansågs det viktigt att vara proaktiv.

En minoritet av ledamöter, de två professorerna i direktionen, ansåg däremot att styrräntan skulle lämnas oförändrad. Den svenska konjunkturen är stark, och resurserna utnyttas allt mer, vilket innebär att inflationen stiger så småningom. Dessutom är många av orsakerna till den låga inflationen inte sådana som Riksbanken kan påverka, såsom omvärldspriser, hyresnivåer som inte regleras av marknaden, mm.

Direktionen diskuterade risker. Majoriteten talade om risken för en svagare internationell konjunktur, och oron för att inflationsmålet inte nås innan konjunkturen vänder ned igen, vilket gör det svårt för en riksbank som då sitter på negativa räntor och som har färre verktyg för att stabilisera konjunkturen. Minoriteten oroade sig för att en räntesänkning nu skulle riskera att göra penningpolitiken mindre verksam, eftersom den lägre räntan inte längre stimulerar hushåll och företag lika effektivt. Det kan till och med vara så att en räntesänkning likt den som gjordes skadar finansmarknadens funktionssätt.

Signalerna är att gränsen börjar bli nådd för hur lågt reporäntan kan sänkas. ”The bottom is nådd…”

 

Federal Reserve höjer sin styrränta

Amerikansk styrränta har nu höjts för första gången på nio år. Vi ser därmed ett slut på den period av nollränta i USA – ett läge som varit sedan finanskrisen bröt ut. Det handlar om en kvarts procentenhet så att styrräntan nu är 0,25 – 0,50 procent.

Vad händer nu? Det mest sannolika är att den amerikanska centralbanken fortsätter att höja sin styrränta, men mycket försiktigt, och inte alls lika resolut som under tidigare uppgångar. Den globala konjunkturen är fortfarande knackig, den amerikanska inflationen har fallit tillbaka och även om arbetsmarknaden förbättrats är det lite osäkert om framtiden. Dessutom vill inte USA göra samma misstag som Riksbanken, dvs att höja styrräntan och sedan tvingas backa tillbaka för att konjunkturen inte följer med.

Vi kommer att se att centralbankens balansräkning fortsätter att vara uppblåst tills styrräntan kommit upp på en ”mer normal nivå”. Hur börser och andra ekonomiska indikatorer reagerar visar sig i takt med hur långräntan utvecklas. Den första reaktionen var positiv, eftersom nu är USA:s ekonomi på väg att förbättras och andra länders återhämtning underlättas. Men beroende på hur snabbt långräntorna stiger, dvs om de stiger väl snabbt, så kan börserna börja reagera negativt.

Företagen sparar mer än de investerar

investering

En orsak till att vi har så låga räntor är att det sparas mer än det investeras. Inte minst gäller det företagen, och fortsätter detta kan vi räkna med att perioden med låga räntor håller i sig – och på kort sikt gynnas också börsen

Varför sparar företagen mer än de investerar? Det kan finnas många anledningar. En stor del av investeringarna som görs är i IT, och här har priserna sjunkit kraftigt. När mer och mer säljs digitalt behöver företagen snarare investera i lagerbyggnader än i detaljhandelsaffärer, och det är också billigare. Andra anledningar är globaliseringen som flyttar investeringar från dyrare höginkomstländer till billigare låginkomstländer. Och dessutom blir befolkningen allt äldre och därmed behövs mindre investeringar.

Förutom dessa lite mer strukturella anledningar kan man tänka sig att den senaste lågkonjunkturen hämmat investeringarna. Osäkerhet om framtiden gör det mindre aptitligt att investera. Politisk osäkerhet gör inte saken bättre.

Många länder har överskott av sparande i sina företagssektorer, och särskilt gäller detta Japan, men också USA, Tyskland och Storbritannien. Frankrike verkar vara undantaget.

Visserligen hålls aktiepriser uppe när utdelningar premieras framför investeringar, men det kan visa sig vara en kortsiktig strategi. De företag som inte investerar i framtiden tar samtidigt en stor risk att halka efter när konjunkturläget blir bättre.

Vad kan politiker göra? Skapa bättre förutsättningar genom att minska politisk osäkerhet, genomföra reformer som behövs för att förbättra marknaders funktionssätt, men de kan även överväga att beskatta vinster som inte återinvesteras hårdare, eller ge högre avdragsrätt för investeringar.

 

Riksbanken visar sin mjuka sida

Riksbanken är på alerten! Istället för att sänka styrräntan, som nästan nått botten, så köper man mer statsobligationer, och sänker den s k räntebanan något. På det här viset demonstrerar man att kronan inte får bli alltför stark, och kommunikationen från Riksbanken visar också att man är redo att göra mer om den blir det, t ex genom att ta till valutainterventioner. Vad betyder det här? Jo, den lägre räntebanan innebär att Riksbanken förutser att räntan ligger lågt en ännu en längre tid. Men inte alla tror att det blir så, vilket gör att det kan vara bra att bilda sig en egen bild. Det kan vara bra att ta höjd för att räntan ändå börjar komma upp tidigare än vad Riksbanken säger nu, för det har ju blivit fel i prognoserna tidigare! Riksbanken vill heller inte att kronan blir för svag. Om andra centralbanker fortsätter att hålla räntan låg och fortsätter att köpa statspapper för att försvaga sina valutor, måste Riksbanken följa med i spelet för annars blir kronan svag, inflationen lägre och exportindustrin får det knepigare. Riksbanken är således i händerna på andra centralbanken, inte minst ECB.