Lite starkare global konjunktur – men bara på kort sikt

värld-för-marknad-för-ekonomitillväxtincrease-4536576[1]

Även om IMF precis skrivit ned sina globala prognoser kvarstår bilden av en värld som hankar sig fram. Det är en värld som växer med drygt 3 %, har stora outputgap, hygglig sysselsättningstillväxt och en svag produktivitetstillväxt.

Efter att IMF tillverkade sin uppdatering av prognoserna har global utveckling förbättrats. Index som visar överraskningar i data har vänt uppåt, men är fortfarande svagt i USA och i synnerhet i Euroområdet. Men trenden är uppåtriktad överallt utom i Japan. USA:s inköpschefer visar också en starkare bild av industrikonjunkturen, som länge brottats med problem, särskilt orderingången ljusnar. 

Kina, vars BNP-tillväxt också skrivits upp av IMF, till skillnad från i princip alla andra länder, har utvecklats starkare: Investeringsprojekten ökar, fastighetsmarknaden har blivit hetare, inköpscheferna vittnar om stigande aktivitet, och nu senast, starkare exportsiffror. Men även om det ser bättre ut på kort sikt, riskerar ombalanseringen nu ta längre tid och riskerna ökar för en mindre uthållig utveckling på längre sikt. 

Risken för en ny recession i världsekonomin har just nu avtagit, dels utifrån tillväxtländernas svårigheter med den tidigare starka dollarn, fallande råvarupriser, ökande skulder, som fått en boost av att råvarupriserna stigit. Dels utifrån de mer utvecklade ländernas situation. Tillväxten är ungefär 1 procent svagare än under decenniet före finanskrisen, men den är hygglig, och IMF förutser att 2017 blir ett starkare år än 2016. Men det kanske inte blir så. 

Risken är nämligen överhängande att vi har en god tillväxt de närmaste kvartalen men att den globala konjunkturen därefter mattas. USA:s bilhandel som nu viker ned är ett tecken, där tidigare uppdämt konsumtionsbehov avtar. Likaså borde stimulanserna från kreditcykeln i USA avta och en förstärkning av dollarn ligger fortfarande i korten. Kina har också en vikande trend framför sig, efter de närmaste kvartalen. Och övriga tillväxtländer har en tuff period av skuldsanering framför sig. Och det svaga läget i Europa förutses relativt stabilt, tyvärr.

 

 

Globalisering – ett projekt för eliten genomförd av eliten?

globalization1

USA:s tidigare finansminister och nuvarande professor på Harvard, Larry Summers, skriver idag i Financial Times om att stöd för global handel och integration måste byggas underifrån. Han konstaterar att trots att globaliseringen lett till ökat välstånd och fred är många tveksamma och ser det som ett projekt som genomförts av eliten för eliten.

Hur tar detta sig uttryck i politiken? USA:s ledande presidentkandidater uttrycker motstånd mot frihandel, Donald Trump föreslår att landet bygger en mur mot Mexiko, och i Europa röstar britterna om att lämna EU samtidigt som regionen kämpar med att hålla gränserna öppna för flyktingar. Missnöjet växer främst från dem som tycker integrationen gått för långt, men även från dem som värnar om öppenhet.

Summers föreslår att fokus måste skifta från att förespråka integration till att hantera dess konsekvenser. Han vill att arbetsrätt och miljöskydd ska få ta över utländska producenters rättigheter. Och han vill sätta dit skattesmitare och dem som bryter mot regleringar. Jag tycker det är rimligt att kräva mer rättvisa spelregler och regelverk, men det gäller att ständigt hitta den mycket hårfina balansen mellan sociala skyddsmekanismer och förtäckt protektionism.

 

Exportcheferna har blivit mer optimistiska

Loading Container

Svenska exportföretag, framför allt de stora, har blivit mer optimistiska om framtiden, och dessutom är de mer bekväma med nuläget. Små och medelstora företag skalar ned sina förväntningar. Det rapporterar Business Sweden, som tar fram Exportchefsindex.

Därmed är den reala ekonomin inte i takt med börsutvecklingen första kvartalet. Det är främst Västeuropa som företagen ser mer optimistiskt på. Men de har också stärkt sina förväntningar om Central och Östeuropa.

Samtidigt är läget i Sydamerika och i viss mån Asien något osäkert, eftersom tillväxtländerna – i första hand de som exporterar råvaror – har svårigheter med de låga och fallande råvarupriserna. Detta smittar av sig på en del av svenska storföretag, men eftersom de räknar med en bättre utveckling i Västeuropa, som tar emot huvuddelen av svensk export, är temperaturen i exportsektorn ändå stigande.

Konjunkturläget – upp eller ned?

economic-growth-st-8656182[1]

Vi får rapporter om att svensk ekonomi går bra, men hur är det i andra länder? Och vilken risk för att konjunkturen är på väg ned innan den verkligen tagit fart?

IMF har nyligen kommit med en ny konjunkturbedömning. Världsekonomin ser ut att växa snabbare i år och nästa år, än i fjol. BNP-tillväxten stiger från 3,1 procent, till 3,4 och 3,6 procent. Det är de mer utvecklade länderna som ser sin återhämtning fortsätta, medan de så kallade tillväxtekonomierna har det tufft.

Så huvudscenariot är att återhämtningen fortsätter. Att det skulle börja vända nedåt igen är en risk, och den risken kan förverkligas om vi smittas av tillväxtländerna och samtidigt inte gör de reformer på hemmaplan som behövs för att fortsätta växa. För svensk (och europeisk) del handlar det förstås om flyktinginvandringen, integrationen, arbets- och bostadsmarknader.

Råvarubaserade länder som Ryssland, Brasilien, Venezuela, Nigeria, Angola och även delar av Mellanöstern påverkas särskilt hårt av det lägre oljepriset. Dessutom har Kina en nedvarvning av tillväxten och en omläggning av draglok från export och investeringar till inhemsk konsumtion. Det är osäkert hur Kina klarar denna, som sker samtidigt som landet öppnas upp när det gäller den finansiella sektorn.

Det gäller också att förstå skillnaden mellan industrin och konsumtionsbaserade marknader. Även i USA har industrin fått det tuffare när dollarn stärkts och oljepriset sjunkit. Däremot har hushållen och arbetsmarknaden fått ett uppsving av det lägre oljepriset. Europa och Japan påverkas också av det varvar ned i tillväxtländerna eftersom många av dessa länder är väldigt exportkänsliga.

Även Sverige är exportkänsligt. Vi går bra just nu mycket tack vare en stark inhemsk ekonomi. Men vi märker också att svensk industri och varuexporten går allt bättre. Framför allt motorfordon och elektronik ger en ordentlig knuff framåt för industrin, medan gruvor och läkemedel drar ned tillväxten. Vad bra att vi har så många ben att stå på!

 

Utmaningar för globala börser och tillväxtländer

 

2361633_1200_675[1]

Många tillväxtländer har det jobbigt i spåren av fallande råvarupriser, geopolitisk osäkerhet, korruptionsskandaler, Kinas omläggning av ekonomin samt även förväntningarna om att USA:s centralbank, Federal Reserve, kommer att fortsätta att strama åt penningpolitiken. Under inledningen av 2016 har denna oro märkts tydligt på världens börser.

Allra jobbigast har länder som är exportörer av råvaror, t ex Ryssland, Brasilien, Venezuela och Sydafrika. För Brasiliens del sänks tillväxten extra mycket av inhemska politiska kriser och korruptionsskandaler. Kina brottas med övergången från att vara exportör till att växa mer uthålligt med en inhemsk efterfrågan som också baseras på konsumtion. Problemen handlar mycket om en alltför hög investeringstakt, ett för stort inhemskt sparande och samtidigt en allt högre skuldsättning. Indien har som oljeimportör ett bättre läge och är just nu ett av de länder i världen som växer snabbast.

Tillväxtländerna har på senare år haft en lånefinansierad tillväxt, och har inte genomfört tillräckligt mycket reformer enligt Internationella valutafonden, IMF. Hur ska de finna en ny tillväxtmotor? Om valutor devalveras eller tillåts depreciera så kan det få fart på ekonomin, t ex i Kina.

Men även de mer utvecklade länderna letar efter sätt att öka tillväxten och få upp inflationen. Sverige har t ex nyligen osäkrat sitt valutavapen och är redo att trycka av … Just valutainterventioner handlar om ett nollsummespel – ett lands depreciering av valutan innebär ett annat lands appreciering.

Det går inte att undvika reformarbete om tillväxtländerna ska utvecklas snabbare och komma ifatt de mer utvecklade länderna.

IMF varnar nu för att det kommer att ta längre tid att komma ikapp. Detta försvårar också för de mer utvecklade länderna, inom t ex OECD. En nedgång med 1 procentenhet i tillväxtländerna skulle enligt IMF skapa en lägre tillväxt i OECD-området med 0,2 procentenheter. Det kan verka lite, men det kommer att märkas.

 

Svensk ekonomi ångar på – även nästa år

 

Ånglok

Prognosmakarna tecknar en ljus bild av svensk ekonomi. Vi är på väg in i en högkonjunktur skriver exempelvis Konjunkturinstitutet. Nästa år präglas av ett fortsatt lågt ränteläge och låg inflation, fallande arbetslöshet och stigande sysselsättning, och även en mer gynnsam internationell konjunktur som stärker näringslivet och den svenska exporten.

Detta gör också att den inhemska efterfrågan stiger snabbt. Hushållen konsumerar mer när inkomsterna stiger och ränteläget är lågt. Investeringarna stiger både i bostadssektorn och i det övriga näringslivet inklusive industrin.

Svensk ekonomi kommer att ånga på. Nästa år får vi känning av högkonjunktur, men utan ett alltför snabbt pristryck som gör att penningpolitiken måste stramas åt kraftigt. Riksbanken kan gradvis börja höja styrräntan, och sannolikt sker det under 2017.

Då är det knepigare med finanspolitiken. Den borde stramas åt nu så att vi har något att ta av när nästa lågkonjunktur kommer. Men istället kommer reformer inte vara finansierade och regeringen kommer att behöva låna till flyktinginvandring. Även sjuk- och assistentersättningar höjer utgifterna.

Det närmaste året ser ljust ut, men utmaningarna utvecklas på sikt när nu nyanlända invandrare så småningom ska in på arbetsmarknaden. Om de inte anställs, utan får olika typer av bidrag, går vi miste om skatteintäkter samtidigt som utgifterna förblir höga.

Osäkerheten om den längre sikten är stor. Hur stor blir asylinvandringen framöver? Hur utvecklas omvärldskonjunkturen? Hur klarar Sverige att få upp bostadsbyggandet? Fungerar arbetsmarknaden tillräckligt bra för att sysselsätta invandrare som har låg utbildning? Och vad händer när ränteläget stiger – kraschar bostadsmarknaden samtidigt som den höga skuldsättningen får hushållen att hålla hårt i plånböckerna.

I nuläget ljust, men mörka moln tornar upp sig …

 

Kinas import krymper – men det gör inte landets betydelse

Kinas import minskade i oktober för 12:e månaden i rad! I oktober var nedgången 19 procent, och i september 20 procent. Det är mer än Kinas ledning önskar.

Hur illa är det och hur ska man tolka det som händer i Kina?

Helt klart är att Kina betyder mycket för världsekonomin och kommer att fortsätta göra det under kommande år, och sannolikt i allt större omfattning. Redan idag har landet mellan en tredjedel och hälften av världens inkomster, handel och efterfrågan på råvaror.

Kina försöker ställa om sin ekonomi från export- och investeringsledd tillväxt till att hushållen får vara tillväxtmotor. Det är inte helt lätt. Samtidigt ska finanssektorn liberaliseras, och det brukar bli skakigt när ekonomier öppnar upp.

För resten av världen kan detta bli kännbart. Dels så efterfrågar inte Kina lika mycket varor och tjänster från omvärlden som tidigare, i alla fall inte på kort sikt. Dels så märks det när förmögna kineser börja skicka ut kapital till andra länder. Den resan är bara i sin början.

Den närmaste tioårsperioden kan bli skakig, och de vägval som Kinas ledning måste göra blir viktiga. Men även andra länder måste spela sina kort väl. Skulle t ex USA kräva att den kinesiska valutan inte får försvagas så blir det svårare för Kina att klara liberaliseringen av finansmarknaden, och alla de andra reformerna som också är på gång …

 

 

 

Sju år efter finanskrisen – fortfarande osäkert

Financial Crisis Economic Stock Market Banking Concept

Det har gått sju år sedan Lehman Brothers kraschade och USA såg början på en gigantisk finanskris. Den spred sig till resten av världen.

I Europa späddes krisen på finansmarknaderna på genom att samhällsekonomin varvade ned. Ingen vågade längre investera i framtiden. Arbetslösheten steg. Finanskrisen märktes tydligt på Irland och i Storbritannien. Och till slut kom även en statsskuldskris. Grekland, Spanien, Portugal var några länder som fick enorma problem.

Nu muterar krisen igen. Denna gång är det tillväxtländerna som har problem.

USA och Västeuropa har börjat återhämta sig, men i tillväxtländerna, särskilt de som drivs av råvaror som olja, metaller, livsmedel, är det besvärligt. Kina varvar ned, och precis som världsekonomin fick en ”boost” av när Kina expanderade, får man nu en avkylning som först märks i Asien och närliggande marknader.

En effekt av den här utvecklingen är att centralbanker inte vågar börja ”normalisera” sin penningpolitik. Räntehöjningar skjuts på framtiden. Federal Reserve i USA är ett exempel. Europeiska Centralbanken (ECB) kommer istället behöva lätta upp penningpolitiken ännu mer för att inte återhämtningen ska komma av sig.

Sju år efter finanskrisen börjar vi se ljuset i tunneln, men det är fortfarande långt bort.