Vi får rapporter om att svensk ekonomi går bra, men hur är det i andra länder? Och vilken risk för att konjunkturen är på väg ned innan den verkligen tagit fart?
IMF har nyligen kommit med en ny konjunkturbedömning. Världsekonomin ser ut att växa snabbare i år och nästa år, än i fjol. BNP-tillväxten stiger från 3,1 procent, till 3,4 och 3,6 procent. Det är de mer utvecklade länderna som ser sin återhämtning fortsätta, medan de så kallade tillväxtekonomierna har det tufft.
Så huvudscenariot är att återhämtningen fortsätter. Att det skulle börja vända nedåt igen är en risk, och den risken kan förverkligas om vi smittas av tillväxtländerna och samtidigt inte gör de reformer på hemmaplan som behövs för att fortsätta växa. För svensk (och europeisk) del handlar det förstås om flyktinginvandringen, integrationen, arbets- och bostadsmarknader.
Råvarubaserade länder som Ryssland, Brasilien, Venezuela, Nigeria, Angola och även delar av Mellanöstern påverkas särskilt hårt av det lägre oljepriset. Dessutom har Kina en nedvarvning av tillväxten och en omläggning av draglok från export och investeringar till inhemsk konsumtion. Det är osäkert hur Kina klarar denna, som sker samtidigt som landet öppnas upp när det gäller den finansiella sektorn.
Det gäller också att förstå skillnaden mellan industrin och konsumtionsbaserade marknader. Även i USA har industrin fått det tuffare när dollarn stärkts och oljepriset sjunkit. Däremot har hushållen och arbetsmarknaden fått ett uppsving av det lägre oljepriset. Europa och Japan påverkas också av det varvar ned i tillväxtländerna eftersom många av dessa länder är väldigt exportkänsliga.
Även Sverige är exportkänsligt. Vi går bra just nu mycket tack vare en stark inhemsk ekonomi. Men vi märker också att svensk industri och varuexporten går allt bättre. Framför allt motorfordon och elektronik ger en ordentlig knuff framåt för industrin, medan gruvor och läkemedel drar ned tillväxten. Vad bra att vi har så många ben att stå på!