Svensk ekonomi växer mer än väntat

images[4]

Det tredje kvartalet i år växte svensk BNP med nästan 4 procent. Varför denna starka tillväxt? Investeringarna har tagit fart samtidigt som hushållen konsumerar mer. Även exporten bidrar. När det gäller investeringar är det bostäder och maskiner som skapar en ökad aktivitet.

Sannolikt skulle bostadsinvesteringarna behöva öka ännu mer för bostadsbristen är stor, men det är positivt att det i alla fall är en hyggligt snabb ökning. Att maskininvesteringar börjar stiga är ett tecken på något bättre omvärldskonjunktur. Varuexporten stiger något, men fortfarande är det främst tjänsteexporten som gör jobbet.

Att hushållen konsumerar mer och bidrar med 1,3 procentenheter till den årliga tillväxten är en konsekvens av att de disponibla inkomsterna ökat, och inte bara i nominella termer utan även realt eftersom inflationen är låg. Hushållen har haft möjlighet att använda sina inkomster både till konsumtion och för att spara. Om man exkluderar premie- och tjänstepensioner blev hushållens sparkvot 5,4 procent tredje kvartalet.

Sverige går relativt bra, och bättre än många andra länder. Vi har en stark inhemsk efterfrågan, och har även börjat se tendenser till lite bättre exportutveckling. Nu gäller det att trenden håller i sig. För då blir det lättare att skapa en god arbetsmarknad och fler kan få jobb.    

Litet beroende av ränteavdragen – i alla fall i nuläget

 

En ny undersökning från Swedbanks privatekonomer visar att hushållen inte är så beroende av ränteavdragen som kan göras i samband med bolån. Men ränteläget är lågt just nu, och det gäller även att se framåt.

1000 personer har svarat på en webundersökning. Få uppger att de är beroende av ränteavdragen. Var fjärde person säger att han eller hon är mycket beroende av dem. Endast var tionde person har ansökt om jämkning, och det visar på ett stort beroende för denna grupp.

Undersökningen visar att det inte skulle vara besvärligt för det stora flertalet om ränteavdragen trappades ned, vilket nu diskuteras. Några politiska partier, t ex Liberalerna och Västerpartiet, kan tänka sig nedtrappning, samtidigt som flera myndigheter och även Bankföreningen är för att minska avdragen.

Det är rimligt att genomföra en sådan åtgärd nu när det inte känns svårt för de flesta. Skulle en liknande undersökning göras vid ett ränteläge som ligger några procentenheter högre skulle säkert många fler uppge att de behöver ränteavdragen för att klara ekonomin.

Många har tagit lån utifrån att de kan göra dessa avdrag. När bolåneräntorna ligger på 5-6 procent tror de sig kunna klara räntebetalningarna för att de räknat med ränteavdragen. I framtiden kan de därför behöva göra omprioriteringar för att klara bolånen när ränteavdragen minskar.

Det är viktigt att åtgärder sätts in som dämpar skuldsättningen hos hushållen. Det viktigaste är att bygga bostäder som håller tillbaka prisuppgången. Det gör att utbudet stimuleras. När det nu handlar om att istället dämpa efterfrågan diskuteras förutom det redan införda bolånetaket och det nu planerade amorteringskravet ett tak för hur stor skuld som får tas i förhållande till inkomst. Så småningom höjer även Riksbanken sin reporänta som höjer bolåneräntorna. Om dessutom ränteavdragen minskar kan det bli väldigt många åtgärder på en gång. En rejäl konsekvensanalys välkomnas!

 

 

Arbetslöshetsmålet gäller inte längre

 

Regeringen backar nu om målet att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Att det kommer 300 000 flyktingar 2015-2016 är en orsak uppges det, men det kan även finna andra anledningar till att omformulera målet. Att man nu skjuter på tidpunkten för att nå målet är förståeligt med hänsyn till att många av dem som kommer att inträda i arbetskraftsutbudet riskerar att få flera och långa perioder av arbetslöshet. Bland utomeuropeiskt födda är arbetslösheten kring 40 procent.

Men målet var egentligen aldrig ett realistiskt formulerat mål från början. Den svenska arbetslösheten kan komma ned något med hjälp av konjunkturen, men då kommer även andra länders arbetslöshet att sjunka. Även Tyskland och Österrike som ligger ca 3 procentenheter under oss. Enbart strukturåtgärder skulle kunna medföra att regeringens mål uppnås. Men sådana åtgärder saknas i stor utsträckning, och i stället genomförs åtgärder som tenderar att öka arbetslösheten, t ex höjd arbetslöshetsersättning. En höjd ersättning kan vara bra utifrån fördelningspolitiska skäl, men inte om det gäller att nå arbetslöshetsmålet.

Det är inte säkert att det blir en bättre målformulering för att man sätter året till t ex 2025, för ju längre tid som ges för att nå målet desto otydligare blir ansvaret. Våra mandatperioder är fyra år, så det bästa vore om målet som formuleras nu ligger inom mandatperioden till 2018 och formuleras på ett sådant sätt att det är någorlunda möjligt att nå.

Sverige har redan den högsta sysselsättningsgraden och det högsta arbetskraftsdeltagandet i EU. Formulera därför i stället ett mål som tar sikte på att minska utanförskapet på arbetsmarknaden och utforma åtgärder som gör att målet uppnås.

 

Företagen sparar mer än de investerar

investering

En orsak till att vi har så låga räntor är att det sparas mer än det investeras. Inte minst gäller det företagen, och fortsätter detta kan vi räkna med att perioden med låga räntor håller i sig – och på kort sikt gynnas också börsen

Varför sparar företagen mer än de investerar? Det kan finnas många anledningar. En stor del av investeringarna som görs är i IT, och här har priserna sjunkit kraftigt. När mer och mer säljs digitalt behöver företagen snarare investera i lagerbyggnader än i detaljhandelsaffärer, och det är också billigare. Andra anledningar är globaliseringen som flyttar investeringar från dyrare höginkomstländer till billigare låginkomstländer. Och dessutom blir befolkningen allt äldre och därmed behövs mindre investeringar.

Förutom dessa lite mer strukturella anledningar kan man tänka sig att den senaste lågkonjunkturen hämmat investeringarna. Osäkerhet om framtiden gör det mindre aptitligt att investera. Politisk osäkerhet gör inte saken bättre.

Många länder har överskott av sparande i sina företagssektorer, och särskilt gäller detta Japan, men också USA, Tyskland och Storbritannien. Frankrike verkar vara undantaget.

Visserligen hålls aktiepriser uppe när utdelningar premieras framför investeringar, men det kan visa sig vara en kortsiktig strategi. De företag som inte investerar i framtiden tar samtidigt en stor risk att halka efter när konjunkturläget blir bättre.

Vad kan politiker göra? Skapa bättre förutsättningar genom att minska politisk osäkerhet, genomföra reformer som behövs för att förbättra marknaders funktionssätt, men de kan även överväga att beskatta vinster som inte återinvesteras hårdare, eller ge högre avdragsrätt för investeringar.

 

Kinas import krymper – men det gör inte landets betydelse

Kinas import minskade i oktober för 12:e månaden i rad! I oktober var nedgången 19 procent, och i september 20 procent. Det är mer än Kinas ledning önskar.

Hur illa är det och hur ska man tolka det som händer i Kina?

Helt klart är att Kina betyder mycket för världsekonomin och kommer att fortsätta göra det under kommande år, och sannolikt i allt större omfattning. Redan idag har landet mellan en tredjedel och hälften av världens inkomster, handel och efterfrågan på råvaror.

Kina försöker ställa om sin ekonomi från export- och investeringsledd tillväxt till att hushållen får vara tillväxtmotor. Det är inte helt lätt. Samtidigt ska finanssektorn liberaliseras, och det brukar bli skakigt när ekonomier öppnar upp.

För resten av världen kan detta bli kännbart. Dels så efterfrågar inte Kina lika mycket varor och tjänster från omvärlden som tidigare, i alla fall inte på kort sikt. Dels så märks det när förmögna kineser börja skicka ut kapital till andra länder. Den resan är bara i sin början.

Den närmaste tioårsperioden kan bli skakig, och de vägval som Kinas ledning måste göra blir viktiga. Men även andra länder måste spela sina kort väl. Skulle t ex USA kräva att den kinesiska valutan inte får försvagas så blir det svårare för Kina att klara liberaliseringen av finansmarknaden, och alla de andra reformerna som också är på gång …

 

 

 

Valutainterventioner rycker allt närmare

 

Valutainterventoner expanderar Riksbankens balansräkning och får upp inflationen om det handlar om att försvaga kronan. När kronan försvagas blir importpriserna högre, och då stiger inflationen.

Riksbanken trycker pengar och köper utländsk valuta. Då försvagas kronan. Det är rätt vanligt att man också inför ett valutagolv för att ge vägledning till valutamarknaden om vilken nivå man tycker är lämplig.

Är det då svårt att försvaga kronan, i likhet med hur det var i början av 1990-talet, då man försökte förstärka kronan. Nej, i det här läget kan ju Riksbanken trycka pengar och köpa än mer utländsk valuta, så det blir inte slut på pengar som tidigare. Däremot blåser Riksbanken då upp sin balansräkning ännu mer.

Valutainterventioner borde ju vara det klockrena svaret på hur Riksbanken ska få upp inflationen och dessutom få upp inflationsförväntningarna i linje med målet, något som gör att Riksbanken återfår förtroendet och förutsägbarheten för olika aktörer, såsom löneförhandlare samt säljare och köpare på produktmarknader, blir bättre. Fördelen är ju också att man inte behöver sänka räntan ännu mer, något som gjort det lättare att låna och spätt på bostadspriserna.

MEN…valutainterventioner är inte förenliga med hur vi bäst behandlar våra konkurrentländer. För när vi försvagar kronan, är det någon annans valuta som blir starkare. Vi förbättrar våra förutsättningar för export, men minskar importviljan, vilket skadar andra länder som också vill exportera. ”Beggar thy neighbour” brukar man säga… det ska mycket till innan Riksbanken väljer denna strategi – t ex att andra länder gör det mera öppet, eller att institutioner som IMF och BIS m fl aktivt förordar det för svensk räkning. Vi är inte där ännu, men uttalanden från Riksbanken visar att vi kommer allt närmare …

Riksbanken visar sin mjuka sida

Riksbanken är på alerten! Istället för att sänka styrräntan, som nästan nått botten, så köper man mer statsobligationer, och sänker den s k räntebanan något. På det här viset demonstrerar man att kronan inte får bli alltför stark, och kommunikationen från Riksbanken visar också att man är redo att göra mer om den blir det, t ex genom att ta till valutainterventioner. Vad betyder det här? Jo, den lägre räntebanan innebär att Riksbanken förutser att räntan ligger lågt en ännu en längre tid. Men inte alla tror att det blir så, vilket gör att det kan vara bra att bilda sig en egen bild. Det kan vara bra att ta höjd för att räntan ändå börjar komma upp tidigare än vad Riksbanken säger nu, för det har ju blivit fel i prognoserna tidigare! Riksbanken vill heller inte att kronan blir för svag. Om andra centralbanker fortsätter att hålla räntan låg och fortsätter att köpa statspapper för att försvaga sina valutor, måste Riksbanken följa med i spelet för annars blir kronan svag, inflationen lägre och exportindustrin får det knepigare. Riksbanken är således i händerna på andra centralbanken, inte minst ECB.

Hur sätts lönerna på svensk arbetsmarknad?

Ungefär 3 miljoner löntagare påverkas av kommande löneförhandlingar. Före den sista mars nästa år ska många av avtalen ha förhandlats om. Hur sätts lönerna? I Sverige har vi sedan 1997 Industriavtalet, och det är industrin som sätter märket för de andra att förhålla sig till. Det är arbetsmarknadens parter inom industriavtalet som förhandlar först, och sedan följer andra förbund och arbetsgivarorganisationer efter.

Just nu pågår en diskussion om det inte vore bättre att sätta lite högre löner, för då kan inflationen stiga, vilket sänker realräntan (nominella räntor – inflation) och även försvagar kronan. I vanliga fall hade Riksbanken hejdat en sådan utveckling, men nu när vi har så låg inflation och väldigt svårt att göra mer med penningpolitiken, så menar en del att det är bättre för både industrin och hela ekonomin om löneökningarna blir lite högre. Då kan man också snabbare nå inflationsmålet på 2 procent.

Problemet är att det inte är säkert inflationen blir högre, eftersom mycket av inflationen är importerad utifrån, d v i form av lägre importpriser särskilt på energi och andra råvaror. Skulle inflationen bli högre, är det ändå inte säkert kronan försvagas som teorin säger. Det finns inget stöd i verkligheten att högre löner verkligen ger en svagare krona.

I så fall är det riskfyllt att sätta lite för höga löner. Då minskar företagens lönsamhet när arbetskraftskostnaderna stiger snabbare än konkurrenternas, såvida inte produktiviteten förbättras ordentligt men det finns inte utsikter om det. Och i så fall ökar risken för mindre sysselsättning, och en del företag kan vilja lägga produktion utomlands istället.

Men även alltför låga löneökningar kan vara till nackdel. Särskilt om det medför lägre inflation och en ännu starkare krona. Om Riksbanken i det läget försökte försvaga kronan vore det till fördel för industrin, men det är inte säkert det sker, och det är heller inte säkert att försöket skulle bli framgångsrikt.

Det bästa är alltså att hitta ett bra mellanläge. Lönerna måste bli tillräckligt höga för att det ska finnas utrymme att också kunna diskutera relativlöneförskjutningar. Men de får inte bli så höga så att konkurrenskraften hotas. Att de skulle sättas utifrån syftet att Riksbanken lättare når inflationsmålet är inte vidare troligt, och det var heller inte så lönebildningen var tänkt att fungera på svensk arbetsmarknad.

Hur tänker USA:s centralbank och vad spelar det för roll för oss?

Stock Market

I september hade många räknat med att USA:s centralbank, Federal Reserve eller Fed, skulle höja sin styrränta och börja resan mot en mer normal räntenivå. Men de gick bet! Varför valde Fed att avvakta?
Kinas mer osäkra ekonomiska utveckling spelar in, även om Fed inte tror att Kina har en avgörande betydelse för USA:s utsikter. Lite mer tid behövdes för att förstå vad som verkligen sker i Kina. Men även den lite svagare utvecklingen på den amerikanska arbetsmarknaden oroar Fed. Om Fed börjar höja och ekonomin inte är ”redo” kan inflationen bli för låg.
Just nu ser vi en losskoppling mellan industrins utveckling och hemmamarknaden i USA. Detsamma ser vi i andra länder, t ex i Sverige. Om inflationen blir för låg kan den amerikanska dollarn bli starkare än önskvärt för exportindustrins chanser att växa och för möjligheterna att nå en mer normal inflation. Det är samma situation som vi ser här i Sverige.
Om USA inte höjer sin styrränta i höst kan det få konsekvenser för andra länder. Deras valutor blir då starkare och deras centralbanker kan då behöva göra sin penningpolitik ännu mer expansiv, vilket kan påverka den finansiella stabiliteten negativt. Det gäller också för oss här i Sverige. Att USA avvaktar kan även göra finansmarknaderna oroliga, något som märktes genom att börserna sjönk när Fed lät bli att höja räntan – en något oväntad utveckling!

Svensk arbetslöshet är hög – kan en starkare konjunktur hjälpa?

Hire Me Concept

I Sverige är 375 000 personer arbetslösa, och det innebär att 7,2 procent av arbetskraften söker jobb men inte har jobb. Det är en hög arbetslöshet, och regeringen försöker få ned den. Målet är till och med att Sverige ska EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det här kallas den faktiska arbetslösheten. Den är uppdelad i det man kallar långsiktig arbetslöshet (eller naturlig arbetslöshet) och konjunkturell arbetslöshet. Det är alltså den andra delen i den faktiska arbetslösheten som skulle kunna påverkas av om vi får en starkare tillväxt i ekonomin – det är den som påverkas av en starkare konjunktur.

Men hur hög är då den långsiktiga, naturliga arbetslösheten som ibland även kallas jämviktsarbetslöshet (kärt barn har många namn …). Skolboken säger så här: Jämviktsarbetslöshet = klassisk arbetslöshet + friktionsarbetslöshet

2016 Growth forecast concept

Den klassiska arbetslösheten uppträder när löneförhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare når en för hög reallön. Alla får då inte jobb, och några blir (klassiskt) arbetslösa. Men det är också vanligt att det tar tid att matcha dem som söker arbete med de lediga platser som finns. Då blir en del (friktions)arbetslösa. Konjunkturinstitutet beräknar att jämviktsarbetslösheten har stigit de senaste åren, från 6,6 procent 2008-2010 till 6,9 procent idag. En orsak är att matchningen mellan dem som söker arbete och dem som behöver arbetskraft blivit sämre. Om Konjunkturinstitutet har rätt är det inte mycket kvar från dagens 7,2 procent till 6,9 procent, bara 0,3 procentenheter. Vad innebär det? Jo, att det inte hjälper mycket om hjulen skulle börja rulla snabbare i ekonomin. Istället behövs göras sådant som får arbetsmarknaden att fungera bättre. Det kan handla om att göra det lättare att söka jobb, att få arbetsgivare att våga satsa på ”oprövade” arbetssökande, att lära upp nyanställda på första jobbet, att hitta sätt att få ned kostnaderna för dem som inte har haft jobb tidigare så att arbetsgivarna vågar satsa. För att få ned arbetslösheten till EU:s lägsta behövs en massa reformer som gör det lättare för arbetssökande att få jobb och gör det lättare för arbetsgivare att hitta arbetskraft och anställa. Don’t wait!