Lite starkare global konjunktur – men bara på kort sikt

värld-för-marknad-för-ekonomitillväxtincrease-4536576[1]

Även om IMF precis skrivit ned sina globala prognoser kvarstår bilden av en värld som hankar sig fram. Det är en värld som växer med drygt 3 %, har stora outputgap, hygglig sysselsättningstillväxt och en svag produktivitetstillväxt.

Efter att IMF tillverkade sin uppdatering av prognoserna har global utveckling förbättrats. Index som visar överraskningar i data har vänt uppåt, men är fortfarande svagt i USA och i synnerhet i Euroområdet. Men trenden är uppåtriktad överallt utom i Japan. USA:s inköpschefer visar också en starkare bild av industrikonjunkturen, som länge brottats med problem, särskilt orderingången ljusnar. 

Kina, vars BNP-tillväxt också skrivits upp av IMF, till skillnad från i princip alla andra länder, har utvecklats starkare: Investeringsprojekten ökar, fastighetsmarknaden har blivit hetare, inköpscheferna vittnar om stigande aktivitet, och nu senast, starkare exportsiffror. Men även om det ser bättre ut på kort sikt, riskerar ombalanseringen nu ta längre tid och riskerna ökar för en mindre uthållig utveckling på längre sikt. 

Risken för en ny recession i världsekonomin har just nu avtagit, dels utifrån tillväxtländernas svårigheter med den tidigare starka dollarn, fallande råvarupriser, ökande skulder, som fått en boost av att råvarupriserna stigit. Dels utifrån de mer utvecklade ländernas situation. Tillväxten är ungefär 1 procent svagare än under decenniet före finanskrisen, men den är hygglig, och IMF förutser att 2017 blir ett starkare år än 2016. Men det kanske inte blir så. 

Risken är nämligen överhängande att vi har en god tillväxt de närmaste kvartalen men att den globala konjunkturen därefter mattas. USA:s bilhandel som nu viker ned är ett tecken, där tidigare uppdämt konsumtionsbehov avtar. Likaså borde stimulanserna från kreditcykeln i USA avta och en förstärkning av dollarn ligger fortfarande i korten. Kina har också en vikande trend framför sig, efter de närmaste kvartalen. Och övriga tillväxtländer har en tuff period av skuldsanering framför sig. Och det svaga läget i Europa förutses relativt stabilt, tyvärr.

 

 

Kinas ekonomi skapar börsoro

standard[1]

En kollaps i Kina uppfattades av många prognosmakare som ett av de större börshoten inför 2016. Redan första handelsdagen har det nu blivit nervöst när Shanghaibörsen stoppats efter en nedgång med 7 procent.

Det var att inköpschefsindex uppvisade fortsatt svag och ännu svagare utveckling inom tillverkningsindustrin som gav upphov till oro. Visserligen vet alla att Kina håller på att ställa om från export och investeringar till mer inhemsk konsumtion, men oron finns i hur denna omställning sker. Blir det en lugn övergång eller kollapsar även den inhemska ekonomin när investeringsboomen tar slut, samtidigt som både inhemsk och utländsk efterfrågan är svag.

Det är också helt avgörande att inse att Kina brottas med en gigantisk överkapacitet på flera marknader. Exakt hur denna överkapacitet kommer att påverka ekonomin vet vi inte, inte mer än att det kan bli besvärligt.

Det är inte ovanligt att Shanghaibörsen beter sig som en jojo. Att resten av världens börser nu blir nervösa kan vara en överreaktion. Hur situationen i Kina sprider sig till övriga länder lär bli spännande att följa under året som kommer, men förhoppningsvis inte alltför spännande…

 

Kinas import krymper – men det gör inte landets betydelse

Kinas import minskade i oktober för 12:e månaden i rad! I oktober var nedgången 19 procent, och i september 20 procent. Det är mer än Kinas ledning önskar.

Hur illa är det och hur ska man tolka det som händer i Kina?

Helt klart är att Kina betyder mycket för världsekonomin och kommer att fortsätta göra det under kommande år, och sannolikt i allt större omfattning. Redan idag har landet mellan en tredjedel och hälften av världens inkomster, handel och efterfrågan på råvaror.

Kina försöker ställa om sin ekonomi från export- och investeringsledd tillväxt till att hushållen får vara tillväxtmotor. Det är inte helt lätt. Samtidigt ska finanssektorn liberaliseras, och det brukar bli skakigt när ekonomier öppnar upp.

För resten av världen kan detta bli kännbart. Dels så efterfrågar inte Kina lika mycket varor och tjänster från omvärlden som tidigare, i alla fall inte på kort sikt. Dels så märks det när förmögna kineser börja skicka ut kapital till andra länder. Den resan är bara i sin början.

Den närmaste tioårsperioden kan bli skakig, och de vägval som Kinas ledning måste göra blir viktiga. Men även andra länder måste spela sina kort väl. Skulle t ex USA kräva att den kinesiska valutan inte får försvagas så blir det svårare för Kina att klara liberaliseringen av finansmarknaden, och alla de andra reformerna som också är på gång …