Lite starkare global konjunktur – men bara på kort sikt

värld-för-marknad-för-ekonomitillväxtincrease-4536576[1]

Även om IMF precis skrivit ned sina globala prognoser kvarstår bilden av en värld som hankar sig fram. Det är en värld som växer med drygt 3 %, har stora outputgap, hygglig sysselsättningstillväxt och en svag produktivitetstillväxt.

Efter att IMF tillverkade sin uppdatering av prognoserna har global utveckling förbättrats. Index som visar överraskningar i data har vänt uppåt, men är fortfarande svagt i USA och i synnerhet i Euroområdet. Men trenden är uppåtriktad överallt utom i Japan. USA:s inköpschefer visar också en starkare bild av industrikonjunkturen, som länge brottats med problem, särskilt orderingången ljusnar. 

Kina, vars BNP-tillväxt också skrivits upp av IMF, till skillnad från i princip alla andra länder, har utvecklats starkare: Investeringsprojekten ökar, fastighetsmarknaden har blivit hetare, inköpscheferna vittnar om stigande aktivitet, och nu senast, starkare exportsiffror. Men även om det ser bättre ut på kort sikt, riskerar ombalanseringen nu ta längre tid och riskerna ökar för en mindre uthållig utveckling på längre sikt. 

Risken för en ny recession i världsekonomin har just nu avtagit, dels utifrån tillväxtländernas svårigheter med den tidigare starka dollarn, fallande råvarupriser, ökande skulder, som fått en boost av att råvarupriserna stigit. Dels utifrån de mer utvecklade ländernas situation. Tillväxten är ungefär 1 procent svagare än under decenniet före finanskrisen, men den är hygglig, och IMF förutser att 2017 blir ett starkare år än 2016. Men det kanske inte blir så. 

Risken är nämligen överhängande att vi har en god tillväxt de närmaste kvartalen men att den globala konjunkturen därefter mattas. USA:s bilhandel som nu viker ned är ett tecken, där tidigare uppdämt konsumtionsbehov avtar. Likaså borde stimulanserna från kreditcykeln i USA avta och en förstärkning av dollarn ligger fortfarande i korten. Kina har också en vikande trend framför sig, efter de närmaste kvartalen. Och övriga tillväxtländer har en tuff period av skuldsanering framför sig. Och det svaga läget i Europa förutses relativt stabilt, tyvärr.

 

 

Försiktig tillväxt i USA – mindre troligt Fed höjer

us-845x321[1]

Den amerikanska centralbanken, Fed, har kommit med sin konjunkturmätare, Beige Book. Här konstateras att ekonomin fortsätter att växa försiktigt, att arbetsmarknaden förbättras och att lönetillväxten tilltar.

Men tillväxten är ojämnt fördelad över landet. I vissa regioner har det blivit svårt att få tag på kvalificerad personal, och i andra regioner är det trögare på arbetsmarknaden. Hushållen konsumerar mer, och kreditgivningen tilltar. Men tillverkning- och energisektorerna har det jobbigt. Den starkare dollarn hjälper till, men råvarumarknadernas nedgång samt Kinas avmattning bidrar också.

Det märks också att det är mer nervöst på de finansiella marknaderna och att börsutvecklingen kan smitta av sig på den reala ekonomin.

Hur ska då Fed agera om ca 2 veckor? Det troliga är att man avvaktar med räntehöjningar och låter ekonomin ta mer fart innan man fortsätter att strama åt.

Intressant är att det oftast talas om att ECB har en penningpolitik som inte passar hela EMU-området, men nu diskuteras även i USA att Fed får det svårt att avväga penningpolitiken utifrån landets alla regioners behov. Regioner som pressas av svag energi- och tillverkningsindustri kan behöva mer andrum än regioner där hushållen fått upp farten.

 

Det våras för svensk ekonomi

vide2[1]

För femte kvartalet i rad ökade svensk BNP med omkring 1 procent. Jämfört med tredje kvartalet steg BNP med 1,3 procent. Nu när Sverige växer på alla cylindrar, så minskar behovet av att finans- och penningpolitiken hjälper till. Snarare ökar kraven på att spara i ladorna när tiderna förbättras.

Det finns flera orsaker till att svensk ekonomi går bra. Exporten stärks för att Europa utvecklas bättre, samtidigt som många tillväxtekonomier har det tufft. Den privata konsumtionen stärks för att svenska hushåll fått bättre realinkomster och gynnas av låga räntor. Investeringarna påverkas positivt av att bostadsmarknaden kräver ökat husbyggande, men företagen investerar även allt mer i immateriella tillgångar. En starkare efterfrågan från omvärlden sporrar företagen att investera mer. Dessutom bidrar ett ökat flyktingmottagande till att offentlig konsumtion bidrar till tillväxten.

Den ekonomiska politiken är en viktig orsak till att svensk ekonomi växer. Riksbanken har minusränta och trots att BNP-tillväxten varit relativt hög en längre tid avvaktar Finansministern med att strama åt. Att Riksbanken kommer med ytterligare en räntesänkning är inte trolig, trots den låga inflationen. Det blir också svårt att försvara valutainterventioner. Den största utmaningen är att bedriva en reforminriktad strukturpolitik samtidigt som regeringen behöver inleda en period av en mer åtstramande finanspolitik. Lyssna noga på riksbankschefen och finansministern efter att den här statistiken kommit ut!

Exportcheferna har blivit mer optimistiska

Loading Container

Svenska exportföretag, framför allt de stora, har blivit mer optimistiska om framtiden, och dessutom är de mer bekväma med nuläget. Små och medelstora företag skalar ned sina förväntningar. Det rapporterar Business Sweden, som tar fram Exportchefsindex.

Därmed är den reala ekonomin inte i takt med börsutvecklingen första kvartalet. Det är främst Västeuropa som företagen ser mer optimistiskt på. Men de har också stärkt sina förväntningar om Central och Östeuropa.

Samtidigt är läget i Sydamerika och i viss mån Asien något osäkert, eftersom tillväxtländerna – i första hand de som exporterar råvaror – har svårigheter med de låga och fallande råvarupriserna. Detta smittar av sig på en del av svenska storföretag, men eftersom de räknar med en bättre utveckling i Västeuropa, som tar emot huvuddelen av svensk export, är temperaturen i exportsektorn ändå stigande.

Konjunkturläget – upp eller ned?

economic-growth-st-8656182[1]

Vi får rapporter om att svensk ekonomi går bra, men hur är det i andra länder? Och vilken risk för att konjunkturen är på väg ned innan den verkligen tagit fart?

IMF har nyligen kommit med en ny konjunkturbedömning. Världsekonomin ser ut att växa snabbare i år och nästa år, än i fjol. BNP-tillväxten stiger från 3,1 procent, till 3,4 och 3,6 procent. Det är de mer utvecklade länderna som ser sin återhämtning fortsätta, medan de så kallade tillväxtekonomierna har det tufft.

Så huvudscenariot är att återhämtningen fortsätter. Att det skulle börja vända nedåt igen är en risk, och den risken kan förverkligas om vi smittas av tillväxtländerna och samtidigt inte gör de reformer på hemmaplan som behövs för att fortsätta växa. För svensk (och europeisk) del handlar det förstås om flyktinginvandringen, integrationen, arbets- och bostadsmarknader.

Råvarubaserade länder som Ryssland, Brasilien, Venezuela, Nigeria, Angola och även delar av Mellanöstern påverkas särskilt hårt av det lägre oljepriset. Dessutom har Kina en nedvarvning av tillväxten och en omläggning av draglok från export och investeringar till inhemsk konsumtion. Det är osäkert hur Kina klarar denna, som sker samtidigt som landet öppnas upp när det gäller den finansiella sektorn.

Det gäller också att förstå skillnaden mellan industrin och konsumtionsbaserade marknader. Även i USA har industrin fått det tuffare när dollarn stärkts och oljepriset sjunkit. Däremot har hushållen och arbetsmarknaden fått ett uppsving av det lägre oljepriset. Europa och Japan påverkas också av det varvar ned i tillväxtländerna eftersom många av dessa länder är väldigt exportkänsliga.

Även Sverige är exportkänsligt. Vi går bra just nu mycket tack vare en stark inhemsk ekonomi. Men vi märker också att svensk industri och varuexporten går allt bättre. Framför allt motorfordon och elektronik ger en ordentlig knuff framåt för industrin, medan gruvor och läkemedel drar ned tillväxten. Vad bra att vi har så många ben att stå på!

 

Utmaningar för globala börser och tillväxtländer

 

2361633_1200_675[1]

Många tillväxtländer har det jobbigt i spåren av fallande råvarupriser, geopolitisk osäkerhet, korruptionsskandaler, Kinas omläggning av ekonomin samt även förväntningarna om att USA:s centralbank, Federal Reserve, kommer att fortsätta att strama åt penningpolitiken. Under inledningen av 2016 har denna oro märkts tydligt på världens börser.

Allra jobbigast har länder som är exportörer av råvaror, t ex Ryssland, Brasilien, Venezuela och Sydafrika. För Brasiliens del sänks tillväxten extra mycket av inhemska politiska kriser och korruptionsskandaler. Kina brottas med övergången från att vara exportör till att växa mer uthålligt med en inhemsk efterfrågan som också baseras på konsumtion. Problemen handlar mycket om en alltför hög investeringstakt, ett för stort inhemskt sparande och samtidigt en allt högre skuldsättning. Indien har som oljeimportör ett bättre läge och är just nu ett av de länder i världen som växer snabbast.

Tillväxtländerna har på senare år haft en lånefinansierad tillväxt, och har inte genomfört tillräckligt mycket reformer enligt Internationella valutafonden, IMF. Hur ska de finna en ny tillväxtmotor? Om valutor devalveras eller tillåts depreciera så kan det få fart på ekonomin, t ex i Kina.

Men även de mer utvecklade länderna letar efter sätt att öka tillväxten och få upp inflationen. Sverige har t ex nyligen osäkrat sitt valutavapen och är redo att trycka av … Just valutainterventioner handlar om ett nollsummespel – ett lands depreciering av valutan innebär ett annat lands appreciering.

Det går inte att undvika reformarbete om tillväxtländerna ska utvecklas snabbare och komma ifatt de mer utvecklade länderna.

IMF varnar nu för att det kommer att ta längre tid att komma ikapp. Detta försvårar också för de mer utvecklade länderna, inom t ex OECD. En nedgång med 1 procentenhet i tillväxtländerna skulle enligt IMF skapa en lägre tillväxt i OECD-området med 0,2 procentenheter. Det kan verka lite, men det kommer att märkas.

 

Svensk ekonomi ångar på – även nästa år

 

Ånglok

Prognosmakarna tecknar en ljus bild av svensk ekonomi. Vi är på väg in i en högkonjunktur skriver exempelvis Konjunkturinstitutet. Nästa år präglas av ett fortsatt lågt ränteläge och låg inflation, fallande arbetslöshet och stigande sysselsättning, och även en mer gynnsam internationell konjunktur som stärker näringslivet och den svenska exporten.

Detta gör också att den inhemska efterfrågan stiger snabbt. Hushållen konsumerar mer när inkomsterna stiger och ränteläget är lågt. Investeringarna stiger både i bostadssektorn och i det övriga näringslivet inklusive industrin.

Svensk ekonomi kommer att ånga på. Nästa år får vi känning av högkonjunktur, men utan ett alltför snabbt pristryck som gör att penningpolitiken måste stramas åt kraftigt. Riksbanken kan gradvis börja höja styrräntan, och sannolikt sker det under 2017.

Då är det knepigare med finanspolitiken. Den borde stramas åt nu så att vi har något att ta av när nästa lågkonjunktur kommer. Men istället kommer reformer inte vara finansierade och regeringen kommer att behöva låna till flyktinginvandring. Även sjuk- och assistentersättningar höjer utgifterna.

Det närmaste året ser ljust ut, men utmaningarna utvecklas på sikt när nu nyanlända invandrare så småningom ska in på arbetsmarknaden. Om de inte anställs, utan får olika typer av bidrag, går vi miste om skatteintäkter samtidigt som utgifterna förblir höga.

Osäkerheten om den längre sikten är stor. Hur stor blir asylinvandringen framöver? Hur utvecklas omvärldskonjunkturen? Hur klarar Sverige att få upp bostadsbyggandet? Fungerar arbetsmarknaden tillräckligt bra för att sysselsätta invandrare som har låg utbildning? Och vad händer när ränteläget stiger – kraschar bostadsmarknaden samtidigt som den höga skuldsättningen får hushållen att hålla hårt i plånböckerna.

I nuläget ljust, men mörka moln tornar upp sig …

 

Svensk ekonomi växer mer än väntat

images[4]

Det tredje kvartalet i år växte svensk BNP med nästan 4 procent. Varför denna starka tillväxt? Investeringarna har tagit fart samtidigt som hushållen konsumerar mer. Även exporten bidrar. När det gäller investeringar är det bostäder och maskiner som skapar en ökad aktivitet.

Sannolikt skulle bostadsinvesteringarna behöva öka ännu mer för bostadsbristen är stor, men det är positivt att det i alla fall är en hyggligt snabb ökning. Att maskininvesteringar börjar stiga är ett tecken på något bättre omvärldskonjunktur. Varuexporten stiger något, men fortfarande är det främst tjänsteexporten som gör jobbet.

Att hushållen konsumerar mer och bidrar med 1,3 procentenheter till den årliga tillväxten är en konsekvens av att de disponibla inkomsterna ökat, och inte bara i nominella termer utan även realt eftersom inflationen är låg. Hushållen har haft möjlighet att använda sina inkomster både till konsumtion och för att spara. Om man exkluderar premie- och tjänstepensioner blev hushållens sparkvot 5,4 procent tredje kvartalet.

Sverige går relativt bra, och bättre än många andra länder. Vi har en stark inhemsk efterfrågan, och har även börjat se tendenser till lite bättre exportutveckling. Nu gäller det att trenden håller i sig. För då blir det lättare att skapa en god arbetsmarknad och fler kan få jobb.    

Svensk arbetslöshet är hög – kan en starkare konjunktur hjälpa?

Hire Me Concept

I Sverige är 375 000 personer arbetslösa, och det innebär att 7,2 procent av arbetskraften söker jobb men inte har jobb. Det är en hög arbetslöshet, och regeringen försöker få ned den. Målet är till och med att Sverige ska EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det här kallas den faktiska arbetslösheten. Den är uppdelad i det man kallar långsiktig arbetslöshet (eller naturlig arbetslöshet) och konjunkturell arbetslöshet. Det är alltså den andra delen i den faktiska arbetslösheten som skulle kunna påverkas av om vi får en starkare tillväxt i ekonomin – det är den som påverkas av en starkare konjunktur.

Men hur hög är då den långsiktiga, naturliga arbetslösheten som ibland även kallas jämviktsarbetslöshet (kärt barn har många namn …). Skolboken säger så här: Jämviktsarbetslöshet = klassisk arbetslöshet + friktionsarbetslöshet

2016 Growth forecast concept

Den klassiska arbetslösheten uppträder när löneförhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare når en för hög reallön. Alla får då inte jobb, och några blir (klassiskt) arbetslösa. Men det är också vanligt att det tar tid att matcha dem som söker arbete med de lediga platser som finns. Då blir en del (friktions)arbetslösa. Konjunkturinstitutet beräknar att jämviktsarbetslösheten har stigit de senaste åren, från 6,6 procent 2008-2010 till 6,9 procent idag. En orsak är att matchningen mellan dem som söker arbete och dem som behöver arbetskraft blivit sämre. Om Konjunkturinstitutet har rätt är det inte mycket kvar från dagens 7,2 procent till 6,9 procent, bara 0,3 procentenheter. Vad innebär det? Jo, att det inte hjälper mycket om hjulen skulle börja rulla snabbare i ekonomin. Istället behövs göras sådant som får arbetsmarknaden att fungera bättre. Det kan handla om att göra det lättare att söka jobb, att få arbetsgivare att våga satsa på ”oprövade” arbetssökande, att lära upp nyanställda på första jobbet, att hitta sätt att få ned kostnaderna för dem som inte har haft jobb tidigare så att arbetsgivarna vågar satsa. För att få ned arbetslösheten till EU:s lägsta behövs en massa reformer som gör det lättare för arbetssökande att få jobb och gör det lättare för arbetsgivare att hitta arbetskraft och anställa. Don’t wait!