Ungefär 3 miljoner löntagare påverkas av kommande löneförhandlingar. Före den sista mars nästa år ska många av avtalen ha förhandlats om. Hur sätts lönerna? I Sverige har vi sedan 1997 Industriavtalet, och det är industrin som sätter märket för de andra att förhålla sig till. Det är arbetsmarknadens parter inom industriavtalet som förhandlar först, och sedan följer andra förbund och arbetsgivarorganisationer efter.
Just nu pågår en diskussion om det inte vore bättre att sätta lite högre löner, för då kan inflationen stiga, vilket sänker realräntan (nominella räntor – inflation) och även försvagar kronan. I vanliga fall hade Riksbanken hejdat en sådan utveckling, men nu när vi har så låg inflation och väldigt svårt att göra mer med penningpolitiken, så menar en del att det är bättre för både industrin och hela ekonomin om löneökningarna blir lite högre. Då kan man också snabbare nå inflationsmålet på 2 procent.
Problemet är att det inte är säkert inflationen blir högre, eftersom mycket av inflationen är importerad utifrån, d v i form av lägre importpriser särskilt på energi och andra råvaror. Skulle inflationen bli högre, är det ändå inte säkert kronan försvagas som teorin säger. Det finns inget stöd i verkligheten att högre löner verkligen ger en svagare krona.
I så fall är det riskfyllt att sätta lite för höga löner. Då minskar företagens lönsamhet när arbetskraftskostnaderna stiger snabbare än konkurrenternas, såvida inte produktiviteten förbättras ordentligt men det finns inte utsikter om det. Och i så fall ökar risken för mindre sysselsättning, och en del företag kan vilja lägga produktion utomlands istället.
Men även alltför låga löneökningar kan vara till nackdel. Särskilt om det medför lägre inflation och en ännu starkare krona. Om Riksbanken i det läget försökte försvaga kronan vore det till fördel för industrin, men det är inte säkert det sker, och det är heller inte säkert att försöket skulle bli framgångsrikt.
Det bästa är alltså att hitta ett bra mellanläge. Lönerna måste bli tillräckligt höga för att det ska finnas utrymme att också kunna diskutera relativlöneförskjutningar. Men de får inte bli så höga så att konkurrenskraften hotas. Att de skulle sättas utifrån syftet att Riksbanken lättare når inflationsmålet är inte vidare troligt, och det var heller inte så lönebildningen var tänkt att fungera på svensk arbetsmarknad.
