Många tillväxtländer har det jobbigt i spåren av fallande råvarupriser, geopolitisk osäkerhet, korruptionsskandaler, Kinas omläggning av ekonomin samt även förväntningarna om att USA:s centralbank, Federal Reserve, kommer att fortsätta att strama åt penningpolitiken. Under inledningen av 2016 har denna oro märkts tydligt på världens börser.
Allra jobbigast har länder som är exportörer av råvaror, t ex Ryssland, Brasilien, Venezuela och Sydafrika. För Brasiliens del sänks tillväxten extra mycket av inhemska politiska kriser och korruptionsskandaler. Kina brottas med övergången från att vara exportör till att växa mer uthålligt med en inhemsk efterfrågan som också baseras på konsumtion. Problemen handlar mycket om en alltför hög investeringstakt, ett för stort inhemskt sparande och samtidigt en allt högre skuldsättning. Indien har som oljeimportör ett bättre läge och är just nu ett av de länder i världen som växer snabbast.
Tillväxtländerna har på senare år haft en lånefinansierad tillväxt, och har inte genomfört tillräckligt mycket reformer enligt Internationella valutafonden, IMF. Hur ska de finna en ny tillväxtmotor? Om valutor devalveras eller tillåts depreciera så kan det få fart på ekonomin, t ex i Kina.
Men även de mer utvecklade länderna letar efter sätt att öka tillväxten och få upp inflationen. Sverige har t ex nyligen osäkrat sitt valutavapen och är redo att trycka av … Just valutainterventioner handlar om ett nollsummespel – ett lands depreciering av valutan innebär ett annat lands appreciering.
Det går inte att undvika reformarbete om tillväxtländerna ska utvecklas snabbare och komma ifatt de mer utvecklade länderna.
IMF varnar nu för att det kommer att ta längre tid att komma ikapp. Detta försvårar också för de mer utvecklade länderna, inom t ex OECD. En nedgång med 1 procentenhet i tillväxtländerna skulle enligt IMF skapa en lägre tillväxt i OECD-området med 0,2 procentenheter. Det kan verka lite, men det kommer att märkas.